”Ingen judisk elev ska behöva höra någon förneka förintelsen
i skolan. Aldrig”
Så sade Jonas Sjöstedt i sitt tal i Almedalen. Anledningen
är att allt mer tryck utövas av organisationer som är etnonationalistiska
(alltså pratar om biologiska människoraser) eller direkt nationalsocialistiska
för att få komma in och kampanja på skolor. Jonas Sjöstedt gjorde ett mycket
tydligt ställningstagande emot detta. Jag håller med om att vissa av dessa
organisationer inte bör få tillträde till skolorna, en del kanske inte ens bör
tillåtas existera (när man i princip öppet medger att man vill ändra Sveriges
statsskick med våld). Dessutom har jag ett förslag till de rektorer som inte
vill släppa in någon av dessa organisationer om hur de kan undvika det utan att
hindra andra, mer vettiga politiska partier och liknande från att komma in på
skolorna. Jag har dock en invändning mot Jonas Sjöstedts citat.
Om det är lagligt eller olagligt i Sverige att ifrågasätta
att förintelsen inträffat vet jag faktiskt inte. Det bör definitivt vara
lagligt, oavsett hur det är nu. Förintelsen är en historisk händelse, vars
existens kan avgöras genom forskning. Då ska vi knappast ha en lag som talar om
hur det är. Att ifrågasätta att förintelsen inträffat är lite som att förneka att
evolutionen existerar, det går inte att göra på ett seriöst vetenskapligt sätt.
Det är dock inte förbjudet att förneka evolutionen, så därför ska det inte vara
förbjudet att förneka förintelsen.
Vetenskapligt är jag en förespråkare av Karl Poppers
hypotetisk-deduktiva metod. Den går, lite förenklat, ut på att man aldrig
slutgiltigt kan bevisa något, men man kan falsifiera teorier, alltså visa att
de inte stämmer. Teorier som överlever många försök att bli falsifierade räknas
som trovärdiga teorier, som till slut blir teorem som i princip inte ifrågasätts. Gravitationen
är ett exempel på en sådan teori som blivit teorem.
Revisionister, som de som ifrågasätter att förintelsen
inträffat kallar sig, har försökt att falsifiera förintelsen. Bland annat
påpekar man att uppskattningen av antalet döda har ändrats, och minskat, och
att det tyder på att det hela är påhittat. Men ändringar av sådana
uppskattningar görs alltid vid stora katastrofer. Det är omöjligt att genast
avgöra hur många som dött när siffrorna är sådana som de i förintelsen, så
uppskattningen blir exaktare allt eftersom mer information kommer fram. Detta
är inte ett bevis på någon konspiration, utan enbart en vetenskapligt hederlig
strävan att få fram den rätta siffran. Att uppskattningarna var högre i början
är inte så konstigt – de som kom in i lägren först möttes av enorma mängder lik
och antagligen fruktansvärd likstank, människor så undernärda att alla revben
syntes, människor döende i sjukdomar som i princip utrotats. Att de gjorde en
uppskattning i överkant av antalet döda i början är inte märkligt – att vandra
in i ett koncentrationsläger var antagligen så nära att vandra in i helvetet på
jorden man kan komma.
Revisioniserna ifrågasätter även offrens berättelser. De
menar att dessa ibland inte stämmer överens med varandra, och att det visar att
de är påhittade. Frågan är om dessa revisionister har tänkt efter här. Även i
normalare brottssituationer som väpnat rån får offret hamsterpuls, tunnelseende
och fruktar för sitt liv. Det är mycket svårt att fokusera på något annat än
tankar som ”Helvete, det där är en kniv! Om jag gör minsta fel nu kan jag vara
död inom några sekunder” i det läget, och då kommer man inte ihåg så många enskilda
detaljer med någon glasklar skärpa, minst sagt.
Förintelseöverlevarna fick ofta åka tåg i dagar med så usla
sanitära förhålladen man kan tänka sig, de delades sedan upp från sina familjer
i många fall. Människor kunde avrättas omedelbart utan synbar anledning, många
fick se familjemedlemmar bli skjutna, misshandlade eller bortförda för att
aldrig mer dyka upp. De var undernärda, uttorkade, ofta svårt sjuka och visste
inte om de skulle leva tills nästa soluppgång. Att begära att de då ska komma
ihåg alla enskilda detaljer så att de överenstämmer med varandra är direkt
brännvinsadvokatyr (alltså något man gör bara för att bevisa sin egen åsikt,
fast den är uppenbart orimlig). Inte ens brottsoffer i normala situationer kan komma
ihåg händelsen så bra att alla detaljer överensstämmer med varandra i många
fall. Hade förintelsen varit en konspiration så hade det varit mycket smartare
och enklare att dela ut ett manus för varje händelse så att de stämde perfekt
överens med varandra, och det hade någon som kunnat organisera en konspiration
av den skalan garanterat varit smart nog att tänka på.
Det är överhuvudtaget lite löjligt att ens föreställa sig en
konspiration av den storleken. Det förutsätter sådan planering och sådan
koordination, dessutom från tre stater (Storbritannien, USA och Sovjet) som
inte hade något tidigare samarbete och som hamnade i kallt krig nästan
omedelbart efter 1945, att det helt enkelt inte är trovärdigt. Det vore
dessutom extremt lägligt, just då Hitler hade beordrat att så många judar som
möjligt skulle föras till isolerade platser öster om Tyskland, och talat om
dessa som ”ohyra som måste rensas bort”, att ha lyckats planera en sådan
konspiration just då, eftersom ett sådant projekt skulle ta många, många år att
planera. Det är helt enkelt så osannolikt att man lika gärna skulle kunna påstå
att franska revolutionen, första världskriget eller reformationen aldrig
inträffat.
Det är enligt min mening lika svårt att ifrågasätta
förintelsen som att ifrågasätta evolutionen. Det ska dock få göras. Karl
Popper, som var ledande i skapandet av den hypotetisk-deduktiva metoden inom
vetenskapen, var även en klassiskt liberal tänkare som motsatte sig all
auktoritarism. Han menade att i princip fullständig yttrandefrihet måste råda
och att allt måste få diskuteras. Jag är av samma mening.
Frågan är då om detta även gäller i skolan. Det man måste
fundera över är vad som händer om det är en elev som ifrågasätter förintelsen.
Eller om det är en elev på skolan som vill driva en kampanj på skolan och
ifrågasätta förintelsen. En organisation som kommer till skolan bör bedömas
efter sitt beteende – om beteendet får eleverna att känna sig obekväma är det
organisationens ledare som måste ta tag i det eller bli utestängda från skolor.
Detta ska gälla alla partier och organisationer. En rektor kan dessutom sätta
en gräns, det är inte rimligt att ”Lille skutt-partiet” och ”Fan och hans
moster-partiet” som fick fyra röster förra valet kommer och kampanjar, för då
skulle alla politiker inte få plats i skolan. Att bara bjuda in alla
riksdagspartier är ett sätt man kan göra det på, eller exempelvis alla partier
med minst en procent av rösterna.
Elever som ifrågasätter förintelsen (eller evoutionen) kan
vara en jobbig sak att hantera som lärare. Det bästa sättet är att själv vara
påläst och kunna ge ett tillfredställande svar samt uppmana eleven till egen
källkritik, men inte låta detta ta hela lektionen. Jag hade antagligen berättat
ungefär det jag skrev ovan, samt lagt till följande: ”Det är sunt att
ifrågasätta saker och fundera på hur vi får vår kunskap. Jag skulle dock vara
försiktig med att ifrågasätta förintelsen. Människor kan ha släktingar som har
dött i förintelsen, och att korsförhöra dem om hur de kan bevisa att den inträffat är
helt enkelt otrevligt. Du skulle inte göra så mot någon vars förälder mördats
på gatan eller dött i cancer, så du bör visa hänsyn, även om jag anser att man ska
få diskutera historiska händelser”.
Att ifrågasätta förintelsen är inte mer rimligt än att
ifrågasätta evolutionen. Det är dock något man ska få göra, eftersom vi måste
ha yttrandefrihet som gäller allt utom saker som hot, grova kränkningar eller
direkta lögner som skadar personen som blir lurad. Det bästa sättet att bemöta
ifrågasättande av förintelsen är kunskap och källkritik. Detta är vad som bör
användas för elever som ifrågasätter förintelsen i skolan, och mot extrema partier som ifrågasätter förintelsen överhuvudtaget.
Alla dessa extrema partier måste dock inte släppas in på skolor i alla lägen,
det räcker med att riksdagspartier eller partier av en viss storlek släpps in.
Det är dock ytterst viktigt att ”vanliga” partier blir insläppta på skolorna
ofta. Eleverna kan lära sig om de olika partiernas åsikter i klassrummet, men
för att demokratin verkligen ska leva måste de få tillfällen att möta riktiga
politiker, fundera över var de själva står och kanske engagera sig själva om de
vill det. Det är ju snart val i Sverige, och det är nog bättre om eleverna får
träffa unga politiker på skolan och kan få sitt engagemang därifrån, snarare än
att hänvisas till Avpixlat och Flashback. Det är om vi låter rädslan för extrema
partier stänga ute vettigare partier från skolorna som vi låter dessa extrema
partier vinna, och det är något som inte får hända. Aldrig.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar