Egentligen visste jag att datalagringsdirektivet skulle accepteras och klubbas igenom i riksdagen. De ja-sägande partierna var långt gångna i sina resonemang och EU-föreståndarna vågar inte gå emot. En enlighet söks i EU-politiken från sverige. Det är ett förståeligt argument. Sverige manar till ett ökat samarbete i Bryssel, en gemensam polis och en gemensam invandringspolitik, många vill också ha gemensam valuta. Att i det läget som land motsätta sig ett säkerhetsdirektiv vore direkt olämpligt om man vill ha någonting att säga till om i säkerhetsfrågorna.
Men vad som klubbades igenom i Onsdags känns trots EUs storhet som ett direkt olämpligt direktiv. Det räckte med att följa debatten på twitter i endast några minuter för att konstatera att ja-sägarna var väldigt få och möjliga att räkna på bara en hand, i kontrast var de förtvivlade nej-sägarna tusentals. Med hashtaggen #DLD gick människor ut och uttryckte sina känslor i förfäran över direktivet.
Det är långt ifrån bara twitterflödet i sverige som indikerar ett felaktigt beslut. I Rumänien, Tyskland och Tjeckien fick konstitutionsdomstolen ogilitigförklara lagar som skyddade befolkningen från massövervakning för att lagligt kunna implementera direktivet. Lagar som förmodligen uppstod i kölvattnet från världskrigen. Lagar som skyddade individen.
Jag är orolig över vad detta beslut kan orsaka i framtiden. Jag är orolig över hur JOBBIK i Ungern hanterar en pool av information om invånarna. Jag är orolig för den framskridande islamofobin i Europa och hur rasistiska folkvalda kan utnyttja informationen. Jag är orolig för att efter den första Maj är jag misstänkt, jag är bevakad och jag är granskad. Inte bara vem jag ringer, utan hur, på vilken plats och var den jag ringer är någonstans. Jag är orolig för den medelålders mannen som inte längre vågar kontakta anonyma alkoholister och jag är orolig för myndighetsarbetaren som inte längre vågar ringa en journalist för att berätta om orättvisa förhållanden.
"Den vanliga medborgaren har inget att oroa sig för." säger Johan Pehrsson. Ändå sitter jag, integritetskränkt och på nålar.
Två dagar efter att beslutet har klubbats är nyheten överblåst i media. Den mediala rapporteringen var kort och koncis, kritiken likaså. Lugn kanske till och med råder i Rosenbad.
Landets liberaler känner motsatsen. Landets unga vänsterpartister känner motsatsen. Landets unga moderater, centerpartister, kristdemokrater, sverigedemokrater, piratpartister och socialdemokrater känner motsatsen. EUs politik och sveriges ja-sägarattityd har gjort ett helt lands unga politiska befolkning arg, förbannad och kränkt. Utopin om individernas frihet förlorade i Onsdags. I utbyte förlorade Sveriges ja-sägande partier en hel integritetsvärnande generation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar