torsdag 20 oktober 2011

Centern och Folkpartiet

Kan Centerpartiet bli ett hot mot Folkpartiet?

Det är väl ingen som inte lagt märke till att Annie Lööf har gjort entré som centerledare och näringsminister. Tidigare har centern inte nämnvärt positionerat sig så tydligt som det liberala partiet ( undantaget vissa enstaka utspel och CUF) och folkpartiet har levt ohotat i sin tillvaro som alliansens liberala röst. Med mevetenhet om att landsmötet innehöll en del välkomna postionsförbättringar så har inte Folkpartiets retorik präglats av den varma liberalismen de senaste åren. Björklund är uppskattad som tydlig ledare, men det är uppenbart att det finns en konflikt ideologisk i folkpartiet.

"Sverige behöver en visionär resplan och en tydlig kurs fylld av framtidstro och genuina värderingar. Sverige behöver en vitamininjektion, ett tydligt liberalt ledarskap som både skapar förutsättningar för människor att växa och satsa och som visar en solidarisk och värmande politik för de allra mest utsatta. Det ledarskapet vill jag tillsammans med hela Centerpartiet anta". ( lööfs installationstal )

Detta låter som klassisk liberalism och en ton som vi inte har hört i svenskt politik på länge. Vidare:

" Denna frihetliga kunna-själv-linje och tasigförsamhet bottnar i en otvetydig kamp för den enskilda människan. Alla människor vill göra sina egna livsval och ska kunna förverkliga sina livsprojekt oavsett vem man än är, vilken bakgrund man än har och var i landet man än bor. Denna tanke går också som en solidarisk tråd i vår syn på öppenhet och invandring. Förväntningarna på människor som kommer till Sverige är ibland är så lågt ställda att de blir självuppfyllande profetior. Människor som flyr undan krig och förtryck, människor som söker sig till Sverige för att jobba. Dessa människor vill göra rätt för sig. Arbeta. Driva företag. Betala skatt. Kunna själv. Det är dags att säga ja till lika livschanser. Det är dags att säga nej till jante. Och det är dags att säga ja till självständiga och fria individer, till kreativitet, tilltro och egenmakt "

Detta är vad jag kallar liberalism, en låt bli politik som jag tror alla vi som är klassisk liberaler drömmer om att Björklund ska sägai nästa tal, när det bara åberopas hårdare krav. Socialliberalismen handlar om att vårda när det behövs, och stå tillbakas när människor kan själv, det som Lööf kallar " kan-själv "; " För jag vill leda ett tydligare Centerparti som spelar roll i människors vardag. Ett Centerparti som visar på möjligheterna när andra ser hinder, ett Centerparti som säger ja när andra säger nej och ett Centerparti som säger människor när andra säger myndigheter " Exakt!

Det här inlägget ska inte gå ut på att oblygt hylla Centerpartiet, utan handlar snarare om oss själva. Inför alliansregeringens andra mandatperiod lyfte centerpartiet fram de regelförenklingar som skett på företagsidan. Jag har en ide om att en liknande tanke borde föras in på våra områden, skolan och intergrationen. För i skolan så vill folkpartiet väl, men ibland ibland så tar retoriken om hårdare krav, fler regler, mer centralstyrning över. Vi borde ta vara på den vitaminkick Centerpartiet kan uppleva med Lööf, men framförallt ta inspiration av hennes retorik. Annars tror jag det kan bli farligt 2014.

Erik Wretling

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet, Erik. Folkpartiet Liberalerna skall välkomna att fler partier kommer dela den liberala grundtanken. Och viss kan det vara en fara för Folkpartiet om den liberala tanken inte får vara den mest drivande hos oss. Ur ren marknadssynvinkel är ju det bra med ökad konkurrens - det skall ju tvinga en att bli tydligare, bättre och att visa fördelarna med just vårt parti. Samtidigt som intresset för en politik som ligger oss nära blir större. Det gäller att vara på topp!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet och mycket intressant Erik! Jag kan ibland också tycka att det är oroväckande att C och Mp med flera alltmer närmar sig Fp och liberalismen, i alla fall i retoriken. Men precis som Tomas säger så är det egentligen bara väldigt positivt. Jag är i första hand liberal, inte folkpartist, och blir därför glad när liberala idéer får spridning och gehör. Jag tror också att 2014 kan bli ett farligt val för Folkpartiet om man inte skärper sig ordentligt och det illa kvickt. Landsmötet visade i rätt riktning, frågan är bara om det är i tid och om Jan Björklund är den som kan föra den liberala fanan högst. För liberalismens skull tycker jag dock att det är ytterst viktigt att Folkpartiet stärker sina positioner. Mp tar de delar av liberalismen som passar dem bäst, trots att liberalismen egentligen inte alls går ihop med deras "flum-hippie-ekologism" eller vad man nu ska kalla det. Centern är ett parti utan ryggrad och är fortfarande delvis en intresseorganisation för bönder. Övriga partier gör liksom dem, tar vad som passar av den liberala kakan. Folkpartiet är det enda liberala partiet utan särintressen, som helt kan bygga sin politik på idéer, intellekt, pragmatism och liberalism. Visst, Folkpartiet är inte genomliberalt och har tyvärr utforskat mörka gränder i kravets namn de senaste åren. Men Folkpartiet är det enda partiet som har chans att på allvar bli genomliberalt. Därför behöver liberalismen Folkpartiet, kanske mer än vad Folkpartiet alla gånger behöver liberalismen.

    Kajsa Dovstad
    styrelseledamot LUF Uppsala
    ledamot i LUFs Socialpolitiska arbetsgrupp

    SvaraRadera