lördag 20 augusti 2011

Sådan fader, sådan son

Det som sker på gatorna runt om i Syrien idag skedde också i en annan form för ungefär 30 år sedan under det kalla kriget. Den markanta skillnaden var att den dåvarande presidenten, Hafez al-Assad, mer eller mindre kunde härja fritt. Det våld som regimen utövade på sin befolkning då var inte lika geografiskt utbrett, och endast inriktat mot det muslimska brödraskapet och dess medlemmar. Att omvärlden då, till skillnad från idag, inte agerade berodde kort och gott på avsaknaden av sociala medier, telefoni, satellitnät och nyhetsrapportering i allmänhet. Det var även mycket enklare att stänga gränserna till landet och på så sätt kunna göra lite som man ville med sin befolkning.

Hafez al-Assad föddes den 6:e oktober 1930 i en liten stad i Latakia-provinsen. Redan som 16-åring gick han med i det panarabiska, nationalistiska, sekulära och socialistiska Baathpartiet. Han fortsatte sedan in i militären där han utbildade sig till stridspilot. 1963 genomfördes en kupp där många baathpartister deltog som resulterade i att Hafez blev ledare för flygvapnet, och senare även försvarsminister. Syrien utsattes för en kupp ungefär vartannat år mellan 1940-1970, så det var svårt för regimerna att hålla sig kvar vid makten, ochefter flera års instabilt styre och missnöje från Hafez sida så genomförde han en sista avgörande kupp och tog åt sig makten. Detta var 1970, och han lyckades hålla sig kvar i 30 år till sin död, då hans son och nuvarande president Bashar al-Assad tog över.

Hafez al-Assad hade en yngre broder, Rifaat al-Assad. Han lyckades, mycket tack vare sin äldre bror, gå från officer till befälhavare för presidentgardet. Han fick till och med en egen armé med 50.000 soldater, pansarvagnar, attackhelikoptrar och mycket mer. Han var internationellt mest känd för att ha haft det övergripande ansvaret för massakern i det sunnimuslimska Hama, år 1982, där dödssiffran uppskattades vara ca 30.000. Det går inte att fastställa siffran exakt då man inte visste hur många som befann sig i staden vid tillfället. Innan militären påbörjade sin attack så spärrade man av staden helt och man kastade ut alla journalister. Efter attacken tog man in bulldozrar för att rensa upp det som var kvar av staden.

När presidenten 1983 vårdades för sitt sviktande hjärta så passade Rifaat på med ett kuppförsök. Hans trupper tog sig hela vägen fram till presidentpalatset, men Hafez kom tillbaka i sista sekund, trots sitt tillstånd, och började förhandla med sin yngre bror. Det som först såg ut att vara en kompromiss, att Rifaat bland annat fick posten som vice-president, visade sig vara en undanmanöver för att få ut honom ur landet. I och med att Rifaat inte längre hade ansvaret för det militära så kunde Hafez enkelt få honom på flykt. Rifaat al-Assad lever nu ett liv i exil i Mayfair, London.

Låt oss gå tillbaka till dagens Syrien, och en intressant historieupprepning. Bashar al-Assad har en yngre bror, Maher al-Assad. När Bashar al-Assad blev president lyckades Maher, mycket tack vare sin äldre bror, gå från officer till befälhavare för den 4:e divisionen, vilket alltså är detsamma som det dåvarande presidentgardet. Den 4:e divisionen har under ledning av Maher al-Assad stått för de flesta och blodigaste attackerna i Syrien på den senaste tiden. När presidenten kallat tillbaka sina trupper så har den 4:e divisionen oftast stannat kvar, och stridit mot direkt order.

Om Bashar al-Assad hade suttit i tystnad och låtit sin yngre bror stå för allt dödande så hade det mycket väl ha kunnat leda till en liknande situation som den för 30 år sedan. Det skulle finnas en risk för att Maher al-Assad till slut skulle genomföra en kupp mot sin äldre bror. Men Bashar al-Assad är inte tyst. Han har sagt att det är myndigheternas ansvar att försvara landet mot yttre fiender. Han har sagt att användningen av våld är befogat. Han har sagt att de är redo för strid. Han har sagt att det som pågår i Syrien är deras egna angelägenheter, och att andra inte ska lägga sig i. Men den här gången är det hela befolkningen som reser sig, och inte bara det muslimska brödraskapet. Det är människor från alla delar av landet, människor med olika etniciteter, människor med olika religioner och människor med olika politiska övertygelser. Det de har gemensamt är att de vill se Bashar al-Assad stiga åt sidan, och de kommer till slut att få sin vilja igenom. Frågan är bara vem Bashar al-Assad kommer att använda som syndabock. Vem han kommer att skylla attackerna på för att rädda sitt eget skinn. Om en sådan situation uppstår så kommer han att med största sannolikhet skylla på sin lillebror.

Dilovan Kamil
Ordf. Kampanjutskottet, LUF Uppsala

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar